Varför bryr jag mig så mycket om andra människor? Varför kan jag inte tänka på MIG SJÄLV i första hand någon jävla gång? Istället så ska jag låtsas må bra, jag ska le när mina tårar vill spricka fram, jag ska göra allt för alla andra och ingenting för mig själv.

Egentligen ska man bara så jävla egoistisk och skita i alla andra.. Bara köra på. Bara göra det man själv vill och pissa på folk, precis som de pissar på mig. Dåligt samvete får man, det är så jävla jobbigt ju. Äckligt jobbigt är det.

Helvetes jävla fittskitfanskap.

Nu blev ni allt förvånade va? Att jag skrev som rubrik att jag är stolt över mig själv menar jag. Men JA, det är jag faktiskt! Köpte ett par godisbitar och en chokladkaka på 200gram. Frossade i mig halva chokladkakan och de få godisbitarna. Sen gick jag & kräktes upp det :). Det gick väldigt lätt idag! Otroligt skönt att slippa sitta vid toaletten hur länge som helst för att få upp det äckliga man ätit. Det gick väldigt fort denna gången faktiskt. Kan bero på att jag drack en del vatten precis innan också, så det slank ur väldigt smidigt.

Ingen halsbränna heller! Skönt. Men huvudvärk har jag nu, men det går över. Och huvudvärken är värd det faktiskt. Bara jag slipper de äckliga kalorierna.

Känner mig ensam ikväll. Det är världens tråkigaste fredag. Men det finns inget att göra. Känns som jag inte orkar umgås med någon heller faktiskt. Folk ger mig huvudvärk.

Vill åka bort.

Varför tror jag ens på att någonstans i allt detta finns en lösning? Det känns helt enkelt inte logiskt överhuvudtaget.

Är så trött på att bli utnyttjad för att jag alltid säger 'ja' till allt. Får så dåligt samvete när jag säger 'nej' ,så jag gör aldrig det. Blir så jävla arg och besviken för man blir lovad en förändring, men det händer aldrig. Så jävla många chanser, om och om igen, men förändringen då? Vart är den? Jag märker inte av någon äcklig förändring.

Blir arg på mig själv för jag aldrig förstår att det aldrig kommer lösa sig. Blir seriöst galen alltså. Hatar mig själv.

Seriöst. Kör över mig. Skjut mig. Hugg mig. Stryp mig. Bara jag slipper skiten som folk kallar 'livet'.

Äcklig långfredag.. Orkar inte.

.. och det blir ingen förändring. Allvarligt nu alltså.. Vad fan gav jag mig in på egentligen? Pallar verkligen inte. Ibland så är man så envis mot sig själv. Man verkligen bestämmer sig till 100% att man ska kämpa vidare, fastän det är så mycket enklare att bara ge upp. Det vore ju underbart. Helt jävla underbart att bara ta ett sista andetag och slippa en pissig morgondag.