Ibland är det verkligen som man är helt osynlig.. Okej, jag vill inte göra mig hörd och jag vill inte synas. Men någon gång vore det ju rätt roligt. Men jag är ju bra på att fejka, eller hur? Man ler och låtsas som att livet är prima skinka. Tyvärr är det inte så lätt.

We are shadows. Shadows in the alley. You die when you're young.

Tänk efter nu. Visst stämmer den lilla raden med text? Man är en skugga. Man skulle aldrig våga vara sig själv till 100%. Man lever i skuggan av någon annan, alltid, för evigt. Man dör inombords. Själen dör. Man tappar sig själv, man blåser ut den lilla livsgnista som man så länge kämpat för, men till slut orkar man inte. Låter det dö ut, låter livet fortsätta för andra, men inte för en själv.

Jag har tappat mig själv totalt.. Jag har mindfuckat mig så rejält att det inte finns någon återvändo till ett liv jag en gång hade.

Detta suger ju totalt.. Jag dog 2007. Det enda som finns kvar av mig är ett tomt skal.

Finns bara en människa jag hatar på denna jord. Svårt att gissa? Svar; Mig själv. Uuuuh, äcklig, ful, fet.

Mja, chansen att det kommer fungera.. Den är så extremt liten att den är obefintlig.

Idag gick jag över gränsen. Fullständigt. Men..... Ett stort jädra M E N. Jag bryr mig inte speciellt mycket. Förlora mig.. Det är du själv som gjort det här och man måste lära sig att ta hand om sina medmänniskor, annars blir det så här. Dåligt samvete? Svar: Nej. Lite kanske, men inte så det stör mig. Så who cares? I don't.

Jag behövde detta för att finna mig själv. För att finna mina känslor igen. Får se om det fungerat.

Jag vet hur jag känner nu. Jag känner ingenting. Det är liksom helt borta. Denna gången kan det inte vara mitt fel, tycker inte jag i alla fall. Men vem vet? Det kanske är mitt fel som vanligt, det är lätt att skylla ifrån sig. Men jag tar allting på mig i så fall, för jag orkar inte. Ska jag ge en sista chans?

Tydligen är 25minuter nog för att umgås med någon. Kvalitetstid? Jag vet inte. Tur man har en liten gris nu, för hade aldrig orkat annars. Hade legat inne nu annars. Det är väl sjukt.. Men det är för den lilla grisens skull som jag lever, hade inte orkat annars kan jag säga. Jag är inte värd livet.

Jag undrar jag.. Vad är det som gör att man alltid sätts i andra hand? Ens känslor betyder ingenting. Jag mår fan illa av det här.. Vad är det jag vill? Vad ska jag göra? Jag känner mig helt efterbliven, för jag är så förbannad inombords. Har fan lust att slå skiten ur henne.. För det är inte OK, det är fan inte OK.

Jag orkar seriöst inte mer. Det är svart inuti mig. Jag är ledsen, arg, förvirrad. Vad ska jag göra? Snälla Gud, ge mig ett tecken. Något som jag själv kan tolka och välja rätt väg, för det fungerar ju fan inte med någonting. Vill vara ensam. orkar inte med människor, för alla är så respektlösa och elaka. 

Jävla s.k liv.

Ge mig uppmärksamhet. Se mig. Bry dig. Älska mig. Men tydligen går det inte.. Seriöst, jag vill inte existera. Smärtan är för jobbig, det gör för ont och jag mår illa av allt det här.

Ever since i was eight or nine
I've been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away