Ge mig uppmärksamhet. Se mig. Bry dig. Älska mig. Men tydligen går det inte.. Seriöst, jag vill inte existera. Smärtan är för jobbig, det gör för ont och jag mår illa av allt det här.

Ever since i was eight or nine
I've been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste skriva av mig lite igen. Här vet ingen vem jag är, vilket är otroligt skönt. Jag är rädd inför förändringen. Hur fan ska jag klara av detta? Det kanske inte var meningen egentligen, precis som en person sa. Varför är jag så dum mot mig själv? K...

Precis.. Jag bryter ihop snart. Jag vill inte vara här. Jag vill verkligen inte alltså. Det är inte roligt att vara med någon man inte älskar. ...

Utnyttjad. Det har jag blivit många gånger. Både ekonomiskt och sexuellt. Men även genom att folk utnyttjar att jag inte kan säga nej. Jag säger nej, men de vet att jag viker mig efter ett tag. Varför är jag så jävla mesig för?! Egentligen borde jag ...

Ja, jag säger ingenting mer än p a t e t i s k t. Varför sjunker människor så lågt att de krälar för någon annan? Att kväva sig själv och stå ut med så mycket skitsnack för man inte vågar säga ifrån? Herregud säger jag bara. Men någon dag kanske de f...

Ja, vad ska man säga.. Hela den här dagen har förstört mig alltså. Inte haft sådan panikångest och dåligt mående på länge, men idag kom det igen. Varför kan inte det försvinna för evigt istället? Varför måste skiten jaga mig?   Panikångesten jaga...