Det sket sig. De jävla planerna jag hade gick käpprätt åt helvete. Jävla fanskap! Vet inte hur jag ska göra nu. Känns att ångesten börjar växa inom mig igen, jag har inte känt det på hela dagen, men nu kom det. Orkar inte vara någonstans.. Vill inte vara någonstans.

Vad man än för så är det fel. Varför blir man så lätt utnyttjad hela tiden? Sparkad på när man redan ligger ned? Förbisedd h e l a tiden. Allt annat är viktigare, men inte jag. Det börjar bli ganska jobbigt att alltid bli satt i andra hand. Det gör faktiskt ont, seriöst talat.

Är typ halvt handikappad nu. Kompressen får inte bli blöt på en vecka. Hur i hela friden ska jag greja det då? Suck.

Jag har i alla fall tagit ett steg idag som jag hoppas på att inte ångra. Jag tror inte jag kommer ångra det. Det känns riktigt bra och detta är nog det bästa. Orkar inte mer helt enkelt. Nu blir det som det blir. Får panik när jag tänker på det, men sen känner jag ett lugn inom mig och då känns det helt plötsligt helt rätt. Får väl se hur det blir i slutändan.

Livslust = Noll.

Lögner.. Alltså jag orkar inte med det.. Men vad ska man göra? Nu hoppas jag att det kommer bli bättre. Fick panik idag. Fick en rejäl ångestattack så jag skar mig. Något jag inte gjort på ett par månader. Det blev ganska djupa sår, men det var inget som behövdes sys i alla fall. Behövde bara tejpa det. Fjantigt som fan är det. Hade lika gärna kunnat låta bli, för man dör ju inte av det. Orkar inte med livet bara. Det gör ont inom mig.

Idag är humöret verkligen inte på topp. Beror nog på icke-sömnen jag fick i natt och att det regnar ute. Riktigt nere på botten idag, vill bara ligga under täcket och hoppas på att man försvinner.

Men nä, denna gång går jag emot känslorna efter att ha legat i sängen hela dagen.. Så nu blir det film och mys med mig själv. Kanske inte så roligt, men det är helt OK.

Fy fan vad trött jag är på det här. Sovit 2,5 timme i natt och hann bli väckt två ggr under den tiden. Jag pallar seriöst inte. Har jätteont i magen, känner oro och irritation hela tiden. Jag mår inte bra av det här.. Förstår inte varför jag är så envis mot mig själv när jag vet vad som är det bästa för mig. Noll respekt också.

Ska iväg på nå jädra skitmöte idag också.. Eller möte är det inte, något typ "studiebesök" på ett ställe. Svinkul. Har ingen lust, men blir skönt att komma iväg någon timme. Ge mig sömn.

Nu är det tillbaka igen.. Fy fan vad jag hatar detta.

30 minuter.

30 minuter.

= 60 minuter. Jaja, jag får väl vara nöjd.

Jag avskyr söndagar, jag avskyr måndagar, jag avskyr tisdagar, jag avskyr onsd.. Ja, ni förstår. Hatar hela veckan faktiskt, men idag fick jag ett besked som faktiskt lättade mig lite grand. Otroligt skönt att någonting går åt rätt håll utan att man ska behöva bråka. Men ja, nu slapp jag bråka. Otroligt!

Annars då? Ganska bra idag faktiskt. Trots väldigt störd sömn i natt. Går lite upp och ner med hur trött jag är, men jag tror jag kanske kommer hitta ut ur denna labyrint av känslor. Det känns så just nu, men om ett par timmar kan det vara tvärtom.. Det jag ju van vid. Att allting förändras på millisekunder.

Alltså.. Jag pallar inte mer bara. Jag orkar verkligen inte. Har ångest hela tiden igen. Jga vill inte vara någonstans. Känns som det är bättre att bara skita i livet. Men jag tänker på en viss grej. Synd om honom om jag skulle försvinna, för vart ska han ta vägen då? Det är det som är nackdelen med att ta sådana beslut.

Jag måste göra mitt val snart.