Är så otroligt besviken på mig själv. Jag hatar fan allting. Varför, varför, varför? Jag trodde mitt liv började gå åt rätt håll & så kommer det här bakslaget. Seriöst? Ska det aldrig någonsin bli lugnt för mig? Vad fan ska jag göra? Jag vet inte om jag orkar med den stämpeln på mig och mitt liv för alltid. Jag pallar seriöst inte det.

Jag har haft så många chanser att ge upp livet, men så har jag envist hängt kvar. Till vilken nytta? Försöka tänka på annat.. Men det går ju inte. Mitt liv är H E L T förstört nu. De få planer jag hade är omöjliga att genomföra. Vad fan ska jag göra?! Varför gav jag mig in i skiten från början? Varför i helvete är jag så naiv? Så lättpåverkad? Så dum i huvudet? Helvetes jävla skit. Grymt jobbig ångest väcks inom mig, men blir nästan helt tom direkt. Fäller några tårar och sen blir jag tom inombords. Var fan är mina känslor? Var fan är min panik?

Vill få paniken och våga genomföra skiten så jag slipper mitt liv. För jag har ingenting att se fram emot. Mina planer är förstörda. Vad ska jag leva för liv? Vad ska jag göra med mitt liv?