Nu är det tillbaka igen.. Fy fan vad jag hatar detta.

30 minuter.

30 minuter.

= 60 minuter. Jaja, jag får väl vara nöjd.

Jag avskyr söndagar, jag avskyr måndagar, jag avskyr tisdagar, jag avskyr onsd.. Ja, ni förstår. Hatar hela veckan faktiskt, men idag fick jag ett besked som faktiskt lättade mig lite grand. Otroligt skönt att någonting går åt rätt håll utan att man ska behöva bråka. Men ja, nu slapp jag bråka. Otroligt!

Annars då? Ganska bra idag faktiskt. Trots väldigt störd sömn i natt. Går lite upp och ner med hur trött jag är, men jag tror jag kanske kommer hitta ut ur denna labyrint av känslor. Det känns så just nu, men om ett par timmar kan det vara tvärtom.. Det jag ju van vid. Att allting förändras på millisekunder.

Alltså.. Jag pallar inte mer bara. Jag orkar verkligen inte. Har ångest hela tiden igen. Jga vill inte vara någonstans. Känns som det är bättre att bara skita i livet. Men jag tänker på en viss grej. Synd om honom om jag skulle försvinna, för vart ska han ta vägen då? Det är det som är nackdelen med att ta sådana beslut.

Jag måste göra mitt val snart.