Äckliga ångesten är tillbaka igen. Varje dag, jag får utbrott, mår illa och blir helt störd på detta. Det gör fan _ont_.

Är så otroligt besviken på mig själv. Jag hatar fan allting. Varför, varför, varför? Jag trodde mitt liv började gå åt rätt håll & så kommer det här bakslaget. Seriöst? Ska det aldrig någonsin bli lugnt för mig? Vad fan ska jag göra? Jag vet inte om jag orkar med den stämpeln på mig och mitt liv för alltid. Jag pallar seriöst inte det.

Jag har haft så många chanser att ge upp livet, men så har jag envist hängt kvar. Till vilken nytta? Försöka tänka på annat.. Men det går ju inte. Mitt liv är H E L T förstört nu. De få planer jag hade är omöjliga att genomföra. Vad fan ska jag göra?! Varför gav jag mig in i skiten från början? Varför i helvete är jag så naiv? Så lättpåverkad? Så dum i huvudet? Helvetes jävla skit. Grymt jobbig ångest väcks inom mig, men blir nästan helt tom direkt. Fäller några tårar och sen blir jag tom inombords. Var fan är mina känslor? Var fan är min panik?

Vill få paniken och våga genomföra skiten så jag slipper mitt liv. För jag har ingenting att se fram emot. Mina planer är förstörda. Vad ska jag leva för liv? Vad ska jag göra med mitt liv?

Någonting jag avskyr är när man är osynlig för någon man älskar. Man syns inte. Man finns inte. Man vill bara skrika och få personen att förstå, men man vågar inte. Blir helt tom inuti mig, de tär som all kraft bara sugs ut ur en med en väldig kraft. Man kan inte stoppa det.

Seriöst... Pallar inte.

Rätt sugen på att dra i mig en drös med tabletter och skita i allting. Skita i det s.k livet. Slippa ångesten. Slippa smärtan. Slippa sveken.

Behöver tänka igenom allting tror jag.. Men vet inte i vilken ände jag ska börja.

Jag saknar en person. En person som brydde sig trots massa skit. Önskar du var nära igen. Men vi kommer aldrig ses igen. Det känns ganska jobbigt, för du är ofta i mina tankar. För jag brydde mig verkligen om dig också.

I am a new day rising
I'm a brand new sky
To hang the stars upon tonight
I am a little divided
Do I stay or run away
And leave it all behind?

Jag orkar seriöst inte.. Om det ska vara så här, så visst. Jag orkar tamejfan inte bry mig, för vad man än gör så är det för helvete fel. Så vad fan ska man göra då? Mitt liv, mina beslut.. Om det inte duger, så var inte en del i det då. Vill bara dra bort. Funderar på att dra till någon polare långt bort utav helvete ett tag, så man kan fokusera på sig själv och ingen annan. Det behöver jag.

Börjar hos terapeut i slutet på månaden igen, jag hoppas jag får en bra som jag kan få förtroende för rätt fort.

Seriöst talat. Jag ska fan sluta vara en sån jävla mes. De som behandlar mig bra, de ska jag behandla bra. De andra kan fan ta och gå & kötta någon annanstans.. Jag måste verkligen lära mig stå upp för mig själv. Det är dags för det nu. Jag kan inte hålla på & vara en sån jädra mes längre. Det går ju inte!

Bara skita i alla andra och köra sitt eget race. Det är tydligen det enda som fungerar antar jag.