Ge mig uppmärksamhet. Se mig. Bry dig. Älska mig. Men tydligen går det inte.. Seriöst, jag vill inte existera. Smärtan är för jobbig, det gör för ont och jag mår illa av allt det här.

Ever since i was eight or nine
I've been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away

Seriöst.. Att komma i andra hand är inte så där jätteroligt. Inte jämt i alla fall. Att allt annat är viktigare.. det är rätt tråkigt ärligt talat. Men ja, man kanske inte ska ha för stora tankar om sig själv. Att tro att man är viktigare än vissa andra saker. Nej fy, det får man inte tro.

Helvetes jävla piss.