Ja, vad ska man säga.. Hela den här dagen har förstört mig alltså. Inte haft sådan panikångest och dåligt mående på länge, men idag kom det igen. Varför kan inte det försvinna för evigt istället? Varför måste skiten jaga mig?

Panikångesten jagar mig och jag jagar bekräftelse. Herregud. Det är en ond jävla cirkel som jag aldrig kan ta mig ur.

Men ja, det blir en ensam Julafton i år igen. Varför i helvete bryr jag mig ens om det egentligen? Det är ju fan bara en vanlig dag! Men det är väl det att alla samlas med sina familjer och har mysigt. Jag har ingen familj så det blir ju aldrig så för mig. Undrar hur länge man ska stå ut bara.

Ge mig lite jävla kraft att klara mig igenom det här nu. Jag orkar för helvete inte, men det är ingen som ser eller bryr sig. Det är underbart att man lever som en annan människa, gör allt för att dölja sig själv och till slut bli osynlig. Kan jag inte bara få dö istället? Det vore så mycket enklare. Ta bara bort allting inuti mig, jag vill inte ha det där.

Det blir aldrig bra igen, det är ingen som förstår det.

Det är inget roligt alltså. Jag har ju för fan gjort rätt beslut, men så sabbar jag det gång på gång? Ibland gör jag saker jag mår bra av, men så plötsligt så blir jag dum i huvudet och hamnar tillbaka i samma skit. Varför i hela helvete ska jag vara så jävla dum i huvudet?!

Jag är inte ens glad över förändringen som kommer ske i mitt liv. Varför har jag satt mig in i den här jävla sitsen? Kan inte någon bara ruska om mig och ta tag i den mesiga personen inuti mig och slå ihjäl den? Jag skiter i hur ont det gör, jag vill bara få ur den personen ur min kropp. Då får jag tillbaka de jag älskar mest.

Kan man inte bara dra någonstans? Vara hemlig? Leva sitt eget liv utan riktlinjer och bara göra det man mår bra av. Helvete.