Detta kommer bli min klagoblogg, min må-dåligt-blogg, min deprimerad-blogg. Alltså, ingenting för er som vill läsa om mode, shopping och ett s.k 'drömliv'. Det här är jag, mitt andra jag.

Jag har en personlighetsstörning som kallas Borderline. För er som inte vad det är, googla. Orkar inte förklara mer än att man har lite större problem med sig själv än vad andra har.

Startade den här bloggen för att jag känner att jag måste skriva av mig. Har fått sån panik över allting, vet inte vem jag är längre. Jag har tappat bort mig själv efter allt som har hänt. Hatar hur jag ser ut, hatar hur jag är, hatar hur jag lever, hatar att jag har hittat ett sätt att bli kvitt ångest och depressionen. Tablettfanskap. Skriver inte mer än så. Fattar inte varför jag ens sjönk så jävla lågt från början och jag kan inte ens prata om det med någon, kan inte prata med min terapeut om det, kan inte prata om det med min pojkvän hur dåligt jag egentligen mår över att jag är så här. Tvingar mig själv att hålla mig ifrån det, men de dagarna är de värsta, när jag är 'ren'.

Vill inte vara med någon längre. Jag vill bara vara själv. Vill inte veta av pojkvännen, vill inte veta av någonting. Vill bara sitta själv, punda ner mig och bara glömma alla äckliga minnen, bekymmer och tankar. Ingen familj har jag. Ingen vill veta av mig. De vänner jag har, de umgås jag inte ens med fastän jag skulle behöva det.

Kan inte någon bara ta mitt liv ifrån mig? Så många ggr jag har försökt att själv ta mitt liv, det har inte lyckats. Inte ens 'han' lyckades för några år sen. Varför får jag inte dö? Kan någon högre makt berätta det för mig? Jag vill försvinna, men man får aldrig sin jävla önskan uppfylld.

Förstår inte varför jag inte mår bättre. Jag har försökt så många år, men nu är jag instängd. Mer instängd i mig själv än någonsin och jag måste ta mig ur mitt skal, men det är hårt. Hårt som sten och går inte att bryta sig ur. Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst, jag låter bara fingrarna flöda över tangentbordet och mitt inre vill få sitt sagt.

Jag behöver någonting. Jag tror jag behöver någon. Men vad? Vem? Hur ska jag få det?

Hej då, jag återkommer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Måste skriva av mig lite igen. Här vet ingen vem jag är, vilket är otroligt skönt. Jag är rädd inför förändringen. Hur fan ska jag klara av detta? Det kanske inte var meningen egentligen, precis som en person sa. Varför är jag så dum mot mig själv? K...

Precis.. Jag bryter ihop snart. Jag vill inte vara här. Jag vill verkligen inte alltså. Det är inte roligt att vara med någon man inte älskar. ...

Utnyttjad. Det har jag blivit många gånger. Både ekonomiskt och sexuellt. Men även genom att folk utnyttjar att jag inte kan säga nej. Jag säger nej, men de vet att jag viker mig efter ett tag. Varför är jag så jävla mesig för?! Egentligen borde jag ...

Ja, jag säger ingenting mer än p a t e t i s k t. Varför sjunker människor så lågt att de krälar för någon annan? Att kväva sig själv och stå ut med så mycket skitsnack för man inte vågar säga ifrån? Herregud säger jag bara. Men någon dag kanske de f...

Ja, vad ska man säga.. Hela den här dagen har förstört mig alltså. Inte haft sådan panikångest och dåligt mående på länge, men idag kom det igen. Varför kan inte det försvinna för evigt istället? Varför måste skiten jaga mig?   Panikångesten jaga...