Okej, seriöst.. Jag känner mig fri.. Jag vet inte, men å andra sidan, det känns kasst. Men det går över, det gör det ju alltid. Man har ju varit med om det förut. Eller hur?

Det fungerade helt enkelt inte.. Lite kan jag skylla på anti-deppen, för jag har faktiskt blivit lite känslokall. Men hellre det än att känna en dödslängtan varje morgon.

Har packat lite grejer, det känns också för jädra underligt måste jag säga. Trodde ju att man hade ett evigt liv tillsammans.. Men det blev visst inte så. Tänk vad livet kan förändras över bara en sekund. Ingenting blir som man tänkt sig, man måste bara följa Guds stig som han gjort för en. Man är nervös för att gå fel, men det gör man ALDRIG. Ödet har redan förutbestämt ditt liv. Det kan aldrig bli fel, oavsett hur mycket man än försöker ändra väg, så är det den vägen man är menad att ta.

Låter ju helstörd idag, men det är ju så. Jag har alltid tyckt så. Jag har varit med om jobbiga grejer, men det är ödet. Man får gilla läget och inse att det är så det är och inte på något annat sätt.

Historian kommer en annan dag.