Det spelar ingen roll, jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll.

Du lämnade mig ensam och självklart blev jag rädd.

Mitt sista hopp var att synas att bli sedd.

Och jag glömmer bort att andas, för sex, musik och våld, var det vackraste som hänt mig, sen själen min blev såld.

Att synas utan att verka ser enkelt ut på håll.

Men jag lever på impuls nu, via fjärrkontroll.

Ta bort allt det jobbiga inuti mig.. Ångesten växer och skriker inom mig. Vill skära borta den, vill ta bort den, vill att hjärtat ska sluta slå. Vad har jag imorgon? Vad har jag idag? Ingenting.. Jävla fan att man ska känna så här, jag hatar det verkligen.. Det är bättre att vara helt känslolös och tom.