Jag tänkte jag skulle köpa en pappkniv eller vad det heter, typ som är som ett rakblad och skära mig ganska allvarligt. Men varför ska jag göra det? Det är ju DUMT! Jag vill inte ha ärren när jag nyss blivit av med de gamla. Borde sluta med sådant.

Jag måste verkligen göra en sak idag. Det är illa, det är inte bra. Men behovet och längtan är så stor att jag inte klarar mig utan.

Just nu är självförtroendet så dåligt att jag inte ens vill titta mig själv i spegeln. Jag mår illa när jag ser mig i spegeln och med märkena efter fredags så är det ännu värre. Kan jag inte bara få vara snygg? Som alla andra? Varför är jag tvungen att vara ful och fet? Kunde jag inte få vara söt och smal istället? Bara jag som är ful i min familj och min vänskapskrets. Alla andra är så fina och bra människor, men jag är helt svart inombords. Är kall, jag hatar det.

Tänk om man lyckades gå ner typ 40 kg. Då skulle jag väga runt 40 och då kan väl ingen säga att man är fet. Eller? Det finns ju folk till allt, så det skulle ju faktiskt inte förvåna mig. Har ingen lust att leva längre. Allt går ju bara åt fanskaps helvete, så vad ska man leva för? Jag ler, men jag gråter inombords. All lycka, allt hopp, allting är helt borta inom mig. Vet inte ens varför jag skriver detta här? Vad är jag ute efter egentligen?

Som en vän skrev, 'jag vill inte dö, men jag vill inte leva'. Hur löser man det? För det är exakt så jag känner också. Men längtan efter att försvinna, att inte längre vandra på jorden, den är stark.

Ta bort lidandet.

Känner mig så ensam igen. Det är ju bättre att vara helt själv än att känna så här.. Det är ju så, eller hur? Man blir lite smått frustrerad och jag vill bara ligga under täcket och lyssna på Kent. Om och om igen. Tills man känner att man lika gärna kan strypa sig själv med en sladd.

Vet inte om jag klarar av att vara här 'ute' längre. Det känns som att jag kommer göra något väldigt dumt snart och att det bara kommer kännas som en frihet.

Fan.

Jag blir galen snart.. Allvarligt talat. Jag orkar fan inte mer nu. Det händer för mycket. Jag har fortfarande ont i huvudet och har nu även ont i ryggen efter det som hände igår. Man orkar bara inte.. Var har livet tagit vägen? Var är min livsglädje? Var är gnistan? Den har slocknat.

Måste prata med terapeuten om detta på måndag, för klarar inte av all den här skiten själv längre. Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Jag vill fly, fly från alla puckon, fly från stan, fly från det som alla kallar 'livet'. Men vad är ett liv då man vaknar varje morgon och känner dödslängtan? Har fått tillbaka skiten. Jag orkar seriöst inte.

Att ta tabletter så hjärtat slutar slå.. Det är så nära. Men det gör ont, det är en plågsam kamp tills man tar sista andetaget. Därför jag aldrig vågat fullt ut, för när det börjar göra ont.. Då gör det ont. Om jag hade haft mer tabletter hemma nu, då hade jag antagligen gått ut och gått och sen satt mig på en parkbänk och gjort slag i saken.

Till slut ger man upp. Jag har kämpat otroligt hårt kan jag lova, men till slut så tar krafterna slut och man pallar inte mer. Det är just där jag är nu. Snälla någon, gör så att lidandet tar slut. Andra skulle bli glada också.

Självförtroendet är verkligen på botten.. Blev kallad för tjock och fet igår igen. En idiot undrade hur J kunde vara ihop med en så fet brud som mig. Sen händer följande..

Aja, jag får la bara säga att ni skämmer ut er allihop.. Pinsamt och omoget. Jag hänger inte ut någon i alla fall.. Suck. Är sjukt trött idag, vill bara sova, men kan inte slappna av. Blir bara mer stressad av det tror jag. Har tröstätit, så imorgon ska jag fan gå ut och gå i flera timmar.. Hatar mitt jävla fett! Äckligt är det och jag vill inte ha det på min kropp. Måste köpa en våg också, så jag håller koll på vikten nu.

Är så trött på att folk är elaka., Jag vill bara bli lämnad i fred, det är det enda jag begär. Men de kan inte låta bli. Jag borde verkligen lyssna på mina vänner och förstå att jag inte ska ta åt mig eller bry mig, men klart man blir ledsen när man blir kallad massa saker och mitt självförtroende är verkligen i botten nu. Känner mig äcklig, fet, ful och oduglig. Åter igen är man tillbaka på ruta ett med självkänslan och nu ska man orka kämpa upp det igen. Inte kul.

Jag blir helt störd snart.. Jävla as alltså. Aldrig kan hon sluta, hon ska lägga sig i hela tiden. Jag orkar verkligen inte med det längre. Måste hacka ner på mig, måste låtsas som att hon är någon hon inte är, måste hålla på. När ger människor upp?