Tydligen är 25minuter nog för att umgås med någon. Kvalitetstid? Jag vet inte. Tur man har en liten gris nu, för hade aldrig orkat annars. Hade legat inne nu annars. Det är väl sjukt.. Men det är för den lilla grisens skull som jag lever, hade inte orkat annars kan jag säga. Jag är inte värd livet.

Jag undrar jag.. Vad är det som gör att man alltid sätts i andra hand? Ens känslor betyder ingenting. Jag mår fan illa av det här.. Vad är det jag vill? Vad ska jag göra? Jag känner mig helt efterbliven, för jag är så förbannad inombords. Har fan lust att slå skiten ur henne.. För det är inte OK, det är fan inte OK.

Jag orkar seriöst inte mer. Det är svart inuti mig. Jag är ledsen, arg, förvirrad. Vad ska jag göra? Snälla Gud, ge mig ett tecken. Något som jag själv kan tolka och välja rätt väg, för det fungerar ju fan inte med någonting. Vill vara ensam. orkar inte med människor, för alla är så respektlösa och elaka. 

Jävla s.k liv.

Ge mig uppmärksamhet. Se mig. Bry dig. Älska mig. Men tydligen går det inte.. Seriöst, jag vill inte existera. Smärtan är för jobbig, det gör för ont och jag mår illa av allt det här.

Ever since i was eight or nine
I've been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away

Seriöst.. Att komma i andra hand är inte så där jätteroligt. Inte jämt i alla fall. Att allt annat är viktigare.. det är rätt tråkigt ärligt talat. Men ja, man kanske inte ska ha för stora tankar om sig själv. Att tro att man är viktigare än vissa andra saker. Nej fy, det får man inte tro.

Helvetes jävla piss.

Blir galen.

Idag är en sån dag när man känner sig totalt värdelös. Som att det verkligen inte finns någon möjlighet att vardagen skulle ändras och bli bättre.

Uh, jag är ful, ful, ful. Om ni inte förstår vad jag menar så säger jag det igen. Jag är ful. Kan jag inte bara få vara någon annan?

Man känner sig rätt värdelös nu.. Det är ju dock inget ovanligt. Men när folk glömmer bort mig gång på gång.. Till slut så är man så van, men man blir ändå ledsen. Frågan är om det ens spelar någon roll? Jag orkar inte bry mig. Spotta på mig, sparka på mig, kalla mig ord.. Jag är van. Folk skiter ärligt talat i en..

Orkar inte ens skriva. Känner mig bara tom inuti.

Jag har blivit helt apatisk. Ångesten tar sakta men säkert livet av mig och jag vill inte göra något annat än att sova bort mitt liv. Eller liv och liv.. Men jag borde vara glad. Men det går ju fan inte vara det. Har så uselt självförtroende att jag inte vill gå utanför dörren nu ens.. Hungrig är jag, men orkar inte äta. Trött är jag, men jag borde inte sova. Borde duscha, men det orkar jag inte. Borde le, men kan inte.

Är helt tom inuti just nu.. Alltså, kan inte allting bara försvinna? Anti-deppen fungerar inte längre tror jag. Måste ta upp detta med terapeuten, för jag kommer inte klara av detta annars. Funderar på att lägga in mig på tisdag. Bara ett par nätter, känns som att jag behöver det, för jag klarar inte av detta.

Suck.