Just nu är självförtroendet så dåligt att jag inte ens vill titta mig själv i spegeln. Jag mår illa när jag ser mig i spegeln och med märkena efter fredags så är det ännu värre. Kan jag inte bara få vara snygg? Som alla andra? Varför är jag tvungen att vara ful och fet? Kunde jag inte få vara söt och smal istället? Bara jag som är ful i min familj och min vänskapskrets. Alla andra är så fina och bra människor, men jag är helt svart inombords. Är kall, jag hatar det.

Tänk om man lyckades gå ner typ 40 kg. Då skulle jag väga runt 40 och då kan väl ingen säga att man är fet. Eller? Det finns ju folk till allt, så det skulle ju faktiskt inte förvåna mig. Har ingen lust att leva längre. Allt går ju bara åt fanskaps helvete, så vad ska man leva för? Jag ler, men jag gråter inombords. All lycka, allt hopp, allting är helt borta inom mig. Vet inte ens varför jag skriver detta här? Vad är jag ute efter egentligen?

Som en vän skrev, 'jag vill inte dö, men jag vill inte leva'. Hur löser man det? För det är exakt så jag känner också. Men längtan efter att försvinna, att inte längre vandra på jorden, den är stark.

Ta bort lidandet.