Jag har en sådan perfekt bild i tankarna av hur jag vill skada mig. Bara ta ett stadigt grepp om pappkniven och köra den i armen, rätt hårt och sedan dra ett djupt snitt. I mitt huvud ser allt perfekt ut. Blodet sipprar fram sakta och gör armen vinröd. Men så vågar jag inte. Jag borde ta mod till mig någon dag.

Buh, vilken seg dag. Ta bort denna dagen och gärna resten av livet också. Tack.

Jag kunte inte stå emot frestelsen. Så nu känns det bättre.

Jag tänkte jag skulle köpa en pappkniv eller vad det heter, typ som är som ett rakblad och skära mig ganska allvarligt. Men varför ska jag göra det? Det är ju DUMT! Jag vill inte ha ärren när jag nyss blivit av med de gamla. Borde sluta med sådant.

Jag måste verkligen göra en sak idag. Det är illa, det är inte bra. Men behovet och längtan är så stor att jag inte klarar mig utan.