Jag blir galen snart.. Allvarligt talat. Jag orkar fan inte mer nu. Det händer för mycket. Jag har fortfarande ont i huvudet och har nu även ont i ryggen efter det som hände igår. Man orkar bara inte.. Var har livet tagit vägen? Var är min livsglädje? Var är gnistan? Den har slocknat.

Måste prata med terapeuten om detta på måndag, för klarar inte av all den här skiten själv längre. Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? Jag vill fly, fly från alla puckon, fly från stan, fly från det som alla kallar 'livet'. Men vad är ett liv då man vaknar varje morgon och känner dödslängtan? Har fått tillbaka skiten. Jag orkar seriöst inte.

Att ta tabletter så hjärtat slutar slå.. Det är så nära. Men det gör ont, det är en plågsam kamp tills man tar sista andetaget. Därför jag aldrig vågat fullt ut, för när det börjar göra ont.. Då gör det ont. Om jag hade haft mer tabletter hemma nu, då hade jag antagligen gått ut och gått och sen satt mig på en parkbänk och gjort slag i saken.

Till slut ger man upp. Jag har kämpat otroligt hårt kan jag lova, men till slut så tar krafterna slut och man pallar inte mer. Det är just där jag är nu. Snälla någon, gör så att lidandet tar slut. Andra skulle bli glada också.

Självförtroendet är verkligen på botten.. Blev kallad för tjock och fet igår igen. En idiot undrade hur J kunde vara ihop med en så fet brud som mig. Sen händer följande..

Aja, jag får la bara säga att ni skämmer ut er allihop.. Pinsamt och omoget. Jag hänger inte ut någon i alla fall.. Suck. Är sjukt trött idag, vill bara sova, men kan inte slappna av. Blir bara mer stressad av det tror jag. Har tröstätit, så imorgon ska jag fan gå ut och gå i flera timmar.. Hatar mitt jävla fett! Äckligt är det och jag vill inte ha det på min kropp. Måste köpa en våg också, så jag håller koll på vikten nu.

Är så trött på att folk är elaka., Jag vill bara bli lämnad i fred, det är det enda jag begär. Men de kan inte låta bli. Jag borde verkligen lyssna på mina vänner och förstå att jag inte ska ta åt mig eller bry mig, men klart man blir ledsen när man blir kallad massa saker och mitt självförtroende är verkligen i botten nu. Känner mig äcklig, fet, ful och oduglig. Åter igen är man tillbaka på ruta ett med självkänslan och nu ska man orka kämpa upp det igen. Inte kul.

Jag blir helt störd snart.. Jävla as alltså. Aldrig kan hon sluta, hon ska lägga sig i hela tiden. Jag orkar verkligen inte med det längre. Måste hacka ner på mig, måste låtsas som att hon är någon hon inte är, måste hålla på. När ger människor upp?

jag blir så frustrerad alltså.. jag orkar inte med att folk ljuger för att ställa sig själva i bättre dager. folk ser inte igenom det.. och hon har inget med mig att göra, men ändå håller hon på. vet inte vad hon vill egentligen.. jag vill bara att de ska lämna mig i fred någon gång och låta mig leva mitt liv, så får de leva sitt!

Lite roligt är det ju, att han tagit upp kontakten med sin syster precis när det tog slut mellan oss. Jag som tjatade på honom att han skulle prata med henne, men då passade det inte. Bara bra, men kul att hon också håller på och skriver elaka saker. Kan de ge sig någon gång? Pinsamt är det.. Men visst, de kan hålla på hur mycket de vill egentligen. Mår fasen bättre nu än vad jag gjort på länge. Jag har ett LIV igen!

Men ja, idag var en rolig dag i alla fall. Följde med T i lastbilen, det var kuligt :). Han är så grymt rolig att umgås med, man kan vara sig själv och man asgarvar verkligen när han sätter igång med sina skämt och så, otroligt rolig! :)

Jag tror nog det kommer ordna upp sig.. Ni har gått ihop och blivit lika jävliga allihop. Jag väljer vilja jag vill ha något med att göra och jag vill inte ha något med er att göra. Ljuger, hittar på, drar historier om såna saker ni inte har en aning om. Sådant äcklar mig, rejält. Falska as..

Det är jobbigt att ni är så här.. Men vet ni? Ni är inte så mycket att ha, ärligt talat, så mår jag mycket bättre nu än vad jag gjorde under vårt förhållande. Du kan ljuga och kalla mig vad du vill, men tyvärr så är det ändå jag som ler i slutändan och lyckas bättre än dig. Jag har så fina vänner som står bakom mig.. Det känns faktiskt otroligt skönt :). Vet inte vad du har.. Förutom en syster som gillar att hota precis som dig, ni är väldigt lika trots allt. Fastän du bestämt förnekade det jämt.

Jag har inte fått tillbaka livsglädjen ännu, men den kommer, bara ni försvinner helt ur mitt liv. Sömnlösa nätter och deppiga dagar, det har varit mitt liv det senaste året. Men nu ska det vara slut med det. Förhoppningsvis.

Nu ska jag börja bli lika fittig mot honom som han är mot mig. Jävla kukhuvud alltså. Hur fan kunde jag vara ihop med en sådan äcklig, egoistisk jävel? Jag förtjänar fan bättre, det gör jag faktiskt. Vet inte vad jag förtjänar, men något annat än den där idioten är ett som är säkert.

Hårt mot hårt är det nu och jag bryr mig inte han blir sur.